Placemaking är en global rörelse och en metod för att skapa, utveckla och förbättra offentliga platser genom att involvera samhället för att skapa platser som är mer levande, inbjudande och användarvänliga. Placemaking handlar om att skapa platser där människor känner sig välkomna och där de vill spendera tid, vilket ökar social interaktion och känslan av gemenskap.

​

Placemaking bidrar till att förbättra livskvaliteten för människor i ett område. Genom att skapa attraktiva och användarvänliga platser kan placemaking bidra till att främja hälsa och välbefinnande, öka samhällssammanhållningen och minska brottslighet och otrygghet. Dessutom kan det även ha ekonomiska fördelar genom att öka fastighetsvärden och locka till sig turism och investeringar.

​

Placemaking-rörelsen startades 1975 i New York, USA, av Fred Kent (grundare av Placemaking och Project for Public Spaces organisation) och hans team, inklusive William H. Whyte (sociolog, författare och stadsplanerare), med inspiration från Jane Jacobs (en amerikansk-kanadensisk journalist, författare och urbanist). På slutet av denna webbsida finns en 19 min dokumentär om Fred Kent och hur han startade Placemaking-rörelsen.

​

Placemaking metoden innefattar flera huvudsteg som är enkelt förklarat nedan:

 

• Kartläggning och nulägesanalys: Inledande utvärdering och förståelse. Detta innebär att undersöka och förstå den befintliga situationen på platsen, inklusive dess användning, användarbehov och eventuella problem.

• Samhällsengagemang och deltagande: Det är viktigt att involvera samhället i processen för att få en bred förståelse för behoven och önskemålen hos de som kommer att använda platsen.

• Konceptualisering och design: Baserat på den insamlade informationen från analysfasen utvecklas en kortsiktig och långsiktig koncept/designförslag/programmering/innehåll som syftar till att förbättra platsen och göra den mer attraktiv och funktionell.

• Implementering och testning: De planerade förändringarna genomförs på platsen och testas för att se hur de fungerar i praktiken. Detta kan inkludera temporära eller provisoriska installationer för att utvärdera deras effektivitet.

• Utvärdering och anpassning: Efter implementeringen utvärderas resultatet för att se hur väl förändringarna fungerar och om de uppfyller de önskade målen. Vid behov kan justeringar göras för att ytterligare förbättra platsen och dess användbarhet.

 

​